Rivning av skjul (bildbomb)

Förrförra fredagen, den 3 maj, tog Anton hit en container och vi påbörjade rivningen av det hemska skjulet som stod på baksidan av vår trädgård.
Hela dagen rev vi så brädorna knäcktes och spiken flög. För varje planka som försvann blev det finare och finare. Jag förstår inte hur tidigare ägare har stått ut med det där fula bygget på gården. Även om man inte ser skjulet från framsidan fick vetskapen om att det fanns där mig att må dåligt.

Här kommer ett bildregn över rivningen.

Innan rivning

väggen börjar försvinna

här går det undan

Anton river vägg

fallfärdigt

nere på backen.

Ett antal timmar tog det att riva, men det var otroligt skönt när det var nere. Lägg märke till mina läckra snickarbyxor, arbetet känns mycket roligare med lite färg.

På kvällen kom mina kära föräldrar upp och hälsade på. De sattes i arbete så tillsammans hjälptes vi åt att riva det sista och städa undan på backen. Containern fylldes till bredden.

fina åskådare

arbete pågår

skjulet är nu helt borta (skräpet också i skrivande stund)

På lördagen räfsade mamma och jag bort tusentals löv och annat skräp från slänten och planterade diverse blommor där. Framöver kommer det bli ett blomstrande hav i alla de färger. det ser jag fram emot.

räfsad slänt

lavendel i stenrös

Förrförra helgen var fantastisk. Tänk att vi hann  med så mycket under så kort tid. Tänk att jag lever med en sådan handlingskraftig, duktig och inspirerande man som tar tag i saker och ser till att grejer blir gjorda.
Tänk att mina fantastiska föräldrar kommer med så mycket hjälp,tips och råd. Tänk att jag inte är rädd för att skita ner mig och att jag kommer med egna tips och ideer. Jag är lyckligt lottad.

Alexandra Lindgren