måndag 13 juni 2011

ensamt och tyst

allt är så tyst när anton är borta. inga andetag bredvid mig i sängen. inga små mumlanden i sömnen eller små ord sagda i sömnen. inte ens mozart låter just nu. allt jag hör är mina egna andetag och ljudet från fläkten. det räcker inte för mig, jag vill höra min älskade sambos bekanta ljud. och jag vill känna hans armar runt mig. jag vill höra honom önska mig en god natt och säga att han älskar mig. i slutet på veckan får jag allt det där. tills dess får jag nöja mig med fläktens ljumma vindar som kittlar de tolv myggbetten på mitt högra ben. den som väntar på nåt gott...

1 kommentar:

Älsklings Anton sa...

Ja blir så glad av alla dina fina ord:) saknar dig också, vill hålla om dig och känna närheten <3 Snart så, Puss puss Älskar dig min Alexandra!