djuriska tankar

När jag bodde hemma hos mamma och pappa satt jag ofta och tittade på Animal Planet på tv. Ett av favoritprogrammen var "Djurpolisen i Houston". Jag kunde sitta i flera timmar och fundera på vad det fanns för människor runt om i världen. Människor som är mer än elaka mot sina djur. De vanvårdar, misshandlar och låter i vissa fall sina djur dö istället för att söka vård.

Nu sitter jag här, några år senare, och tittar på samma program. Fortfarande blir jag arg när jag ser vad människorna utsätter djuren för. Fortfarande blir jag glad när jag ser vad djurskötarna gör för djuren och hur lyckliga djuren blir när de får komma ifrån sin ägare.

Jag tror att jag skulle vilja jobba med sådant här. Kanske som djursjukskötare, kanske bara ta hand om övergivna djur. Frågan är bara om jag skulle klara av att lämna ifrån mig djuren till en ny familj sen när de mår bra. Då har de säkert blivit mina bebisar!
Den är säkert en vanesak, man får glädjas åt att de får det bra i framtiden.

Jag kanske skulle jobba på ett djurhem. Katthem/hundhem. Jag tror dessvärre att det är ganska lite pengar i ett sånt jobb. Å andra sidan så tror jag att jag skulle känna mig mer behövd och vara lyckligare med ett sådant jobb. Anton får väl tjäna desto bättre! :)

Man kanske kan praktisera på någon form av hem för djur och se hur det känns?
Tips sökes!
Alexandra Lindgren