Nu har jag två saker att ta upp med er. Nummer ett är Mozarts vaccination.
Lille stackaren är rädd för att åka bil, tur att vi har en djurklinik här i stan. Jag vill inte lyssna på hans förtvivlade skrik några längre stunder, det räckte med ca 40 mil i somras. Utan stereo dessutom, allt som hördes var hans skrik och min sång.
Han var väldigt duktig, låg helt stel på britsen. Veterinären kände på honom och sa att "ja, större än såhär får han inte bli!". Sedan frågade hon vad han äter för mat. Nog för att jag köper den dyraste maten på ICA, men jag skämdes över att jag inte gav honom mat som man endast kan köpa hos veterinärer. Jag vet inte varför jag slutade med det, i början fick de alltid sådan mat.
Jag fick hem ett par provförpackningar med ett nytt slags torrfoder från Hills. Tydligen skulle torrfoderkulorna inte spricka förrän hela tanden var igeinom den. Alltså rengör de hela tänderna när de äter, inte bara toppen. Om de gillar maten får jag väl masa mig ner till kliniken och köpa den. Dyrt, men absolut värt det. Jag vill att mina kattslor ska få det alra bästa!
Det andra jag ville ta upp är filmen som jag nyss såg ihop med Elin och Walle. Vi laddade upp med snacks och en ordentlig förväntan. Killen på Hemmakväll hade tydligen sagt till Elin att inte hyra den filmen, han hade inte kunnat sova på flera nätter efter att han hade sett den. Vi kände oss spända!
En halvtimma in i filmen börjar det äntligen hända saker. Väldigt små saker,men fortfarande saker.
Det är egentligen bara vid något enstaka tillfälle som jag hoppar till och blir lite rädd. En besvikelse!
Jag förstår att Flupp blev rädd av den filmen, jag menar hon såg den ensam. Vi var tre stycken. Och efter vad hon hade berättat så skulle den vara alldeles hemsk. Det tyckte inte jag. kanske om jag kikade på den själv en mörk kväll. Hur kan man titta på en skräckfilm helt själv förresten? det kan jag inte förstå ;)
Flupp är minsann en modig filur! och fin. Modig och fin!
Nu ska jag lägga mig i min säng och hoppas på att jag inte har blivit utdragen i hallen av något paranormalt fenomen när jag vaknar. Och så ska jag njuta av värmen under täcket. Ute är det nästan 13 minusgrader. Känns inte ok i mitten på november!
Alexandra Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar