tisdag 28 september 2010

Min Bästa Vän

Idag lämnade jag ut varor till en kund som hade en stor Collie i bagageutrymmet på bilen. För att kartongen skulle få plat fickhon ta ut hunden. När hon sedan skulle kalla in vovven igen så såg jag lilla Ulli framför mig. Jag kunde känna hennes andedräkt, se hennes lilla svans vifta och höra hur hon andades uppspelt.Det var en jättefiin bild jag fick framför mig och en väldigt fin upplevelse. Problemet var bara gråten.
För att kunden inte skulle märka det sa jag tack snabbt och gick in på lagret. Där stod jag en stund och grät oh mindes. Det var både jobbigt och skönt på samma gång.
Jobbigt för att jag inte villa få sådana känslor när jag var på jobbet.
Skönt för att jag såg Ulli framför mig, inte Wille. Det brukar nämligen vara så att jag tänker på Ulli, men ser Wille framför mig. Idag var det bara Ulli!
Lilla fina Ulli.
Min Bästa Vän Ulliga Ulli.

Hon har det bra i himlen, där lider hon inte. Dessutom kan hon äta hur mycket köttbullar hon vill :)
Alexandra Lindgren

Inga kommentarer: